Rapport från Wushu-VM i Shanghai 2019

Det är en hel del förberedelser inför ett VM. Den här gången hade vi fyra tävlande, två domare, och undertecknad som ordförande och agerande team leader, vilket gör sju officiella deltagande personer, samt två från styrelsen och övriga supportande gäster. Som tur var hade vi en coach, Kim Gibson, från Norge som helt skötte sina egna förberedelser, och en assisterande coach, Xing Yongtao, som redan var på plats i Kina.

Alla tävlande ska anmälas i rätt klass med tillhörande information, vi måste beställa landslagsoveraller, göra och samla in läkarundersökningar, ta foton i flera exemplar, boka rätt boende med mera, med mera. Inte minst ska alla registreras i ett inte helt perfekt datasystem, som bara det tog cirka 20 timmar att få bukt med …
En ganska omfattande apparat som inte får bli fel! Det resulterade bland annat i 90 filer i fyra mappar, sammanlagt 500 mb i min dator!

många checklistor blir det!

Väl på plats ägnade vi en hel dag åt att registrera oss till tävlingen, samt försöka få grepp på allt som gäller för tider, grupper och klasser. Kinesisk administration är extremt detaljerad, där varje moment ska signeras och dokumenteras att det är utfört. Ganska omständligt, men samtidigt trots allt bra som kontrollfunktion; då vet alla var i processen man befinner sig hela tiden, även om det samtidigt är mycket tidsödande!

får ju inte glömma flaggan!

Dag två var det dags för första träff och träningspass för de tävlande.

Sara Chen, coach Kim Gibson och Joakim Pettersson

Samtidigt var det dags för IWUFs kongress, som denna gång hade val av ny ordförande samt executive committee för en fyraårsperiod. Det var alltså lite mer politiskt drama än vanligt, med mycket lobbying och olika anklagelser fram och tillbaka. I slutändan avlöpte det väl och den föreslagna nya ordförande valdes, och tidigare ec satt kvar i princip oförändrad.

IWUFs kongress

På kvällen var det opening ceremony, en fantastiskt storslagen och påkostad show med något av det bästa som kinesisk wushu kan uppbringa!

opening ceremony

Den första tävlingsdagen hade vi Jakob Isaksson och Joakim Petterson tävlandes i xingyiquan. Det var lite oklart innan hur den skulle utföras och bedömas, om det var den mer traditionella varianten, eller mer modern som var det som gällde.

Svaret var modern variant, vilket gjorde att Jakob och Joakim, som valt att köra den mer traditionella varianten, inte nådde upp i poäng trots mycket väl utförda former i traditionell mening.

Sista dagen var det dags för Norea Humla i taijiquan och Axel Westerkull i shuangdao. Den tävlings-taiji som är i ett VM skiljer sig från den traditionella dels i nandu, alltså obligatoriska tekniker med högre svårighetsgrad som måste utföras för att kunna nå upp i poäng, samt tempoväxlingar. Norea, som behärskar den traditionella stilen mycket bra, fick därför lägre poäng än vad hon var värd utifrån sitt egentliga kunnande.

Norea med taijiquan

Axel lyckades bäst och satte nytt svensk poängrekord med 9.126 som formellt gav en sjundeplats, men på samma poäng som sexan, och därför tycker vi – med svenska ögon – att det egentligen är en delad sjätteplats ;-) Oavsett den tolkningen hamnade han i topp åtta, vilket innebär diplomplats, som är det bästa Sverige någonsin haft. Mycket stort i ett VM!

Axel med shuangdao

Domarna Li Min Hua i taolu och Michael Sjölin i sanda såg vi knappt röken av, både för att domare alltid bor på annat hotell än teamet, och att dom får slita hårt från morgon till kväll med att döma. Mycket värdefullt för Sverige att ha med domare på internationell nivå för att lära sig det senaste i regel- och bedömningsväg.

Michael Sjölin, vår internationella domare i sanda
Li Min Hua, vår internationella domare i taolu, och Peder Finnsiö, ordförande

Vad lärde vi oss mer? Att vi måste satsa ännu mer på förberedelser och landslagssamlingar i framtiden, just inför större mästerskap, för att få alla optimalt förberedda. Även om alla ska vara tillräckligt rutinerade för att sköta sin egen dagliga träning behövs alltid avstämningar och konstruktiv kritik utifrån om man vill nå ett bra tävlingsresultat; tävling handlar ju om att bli bedömd och jämförd med andra. Organisatoriskt skulle vi kunna behöva ytterligare person(er) med oss på plats som stöd, men det är också en budgetfråga.

Endast runt 40 av 100 deltagande länder betalar allt för sina deltagare. De flesta tävlande betalar alltså själva för att få vara med i ett VM, även om dom ibland kan få bonusar vid bra resultat.
Vi betalar vanligtvis allt, dvs resa, mat och boende för alla direkt medverkande, medan besökare (även styrelse) står för sina egna kostnader.
I vissa förbund ger man delvis bidrag, vilket är ett alternativ om man till exempel har väldigt många på elitnivå som bedöms ha bra chans till resultat, men inte kan finansiera allas resa fullt ut.

Slutligen kan sägas att vi på det stora hela taget hade ett mycket bra VM med god stämning i truppen. Alla kände att dom lärt sig mycket av detta VM, erfarenheter som vi ska försöka ta till vara på för användning i framtiden på olika sätt, för att vidareutveckla framtida svensk tävlingswushu.

team Sweden med supporters under opening cermony

Stort tack alla tävlande och övriga som engagerat sig för att få allt att fungera och göra detta möjligt. Nu kör vi vidare mot nya mål!

Peder Finnsiö,
Ordförande och team leader

Kommentarer inaktiverade.